måndag 1 juni 2015



Hejsan hoppsan. Nu ska ni få ett litet inlägg om Selma Lagerlöf!

Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf föddes 20 november 1858 på gården Mårbacka i Östra Ämterviks församling i Värmland.
Ganska snart efter hennes födelse märker man att de är något fel med henne. Hon har svårt att röra ena benet, en ledkula i höften saknade ordentligt fäste. Om familjen hade åkt till sjukhuset direkt hade läkarna lätt kunnat fixa det men familjen ville inte göra läkarna besvär. På grund av detta blir Selma halt resten av sitt liv, ibland med svåra smärtor i höften. Vi var på Mårbacka när jag gick på Värmlandsbro skola, och det var ett mysigt och fint hus tycker jag.

marbacka.jpg

Efter studierna på lärarseminariet arbetar hon som lärare i Landskrona. Men år 1890 deltar hon i en stor författartävling, boken som hon tävlade med heter Gösta Berlings saga som nog dom flesta hört om.
Selma har hunnit med mycket i sitt liv och hon var den första kvinnan som tog nobelpriset år 1909.
Vilken bok är mest känd utomlands? Kanske är det Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige som har blivit översatt till många olika språk. Boken handlar om en pojke som blir förvandlad till en pyssling och som på ryggen på en gås får resa genom hela Sverige.
Det är nog Nils Holgersson har jag både läst och sett som film, fast det var länge sen och det är nog den som jag fastnat för hos henne eftersom de är den enda som ja vet något om, sen tycker jag att den är bra också.  




Ebba Englund


fredag 29 maj 2015

PirateN

Tjena, tjena- mittbena! Här kommer ett litet inläg om piraten, hehe :-)


Fritiof Nilsson, även kallad “piraten” var en svensk fotbollspelare, författare och advokat.
Han föddes den 4 December 1895 och dog den 31 januari 1972


Han har skrivit flera romaner och noveller som bl.a:


Bombi Bitti och jag (även filmatiserad)


bokhandlaren som slutade bada (även filmatiserad)


Historier från Färs (novell samling)


Med flera.


Han skötte sig inte i skolan och blev flera gånger hotad med att bli relegerad frpn skolan och han bad sin pappa att få sluta skolan då han inte gillade ordningen som fanns i skolan. Han hade även ett alkohol problem i största delen av sitt liv.


Hans debut, “Bombi Bitti och jag” blev en stor succé och han flyttade till Kivik och senare till Malmö där han senare dog. Han är var en mycket respekterad författare fast han hade stora problem med alkoholen, vilket många tyckte var negativt. Det finns en staty som avbildar piraten i Kivik.


På hans gravsten står det: “är under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972” Vilket visar på hans humor som han hade genom hela livet.

Av Arwid Nygren
Tack och hej, leverpastej! XOXO

tisdag 26 maj 2015

Karin Boye av Nathaile



Karin Boye föddes i Göteborg på 1900- talet. Hon var en mycket lugn tjej som älskade att sitta på sin pappas kontor och läsa böcker. Hennes föräldrar var ganska så rika. Pappa Fritz var ingenjör. Han var en ganska så tyst och tillbakadragen man. Mamma Signe var tvärtemot. Hon var en glad och bestämd dam. Karin tyckte om att vara med sin pappa, för han satt oftast på sitt kontor och läste. Hon var däremot lite rädd för sin mamma och undvek henne så mycket hon kunde.

 Karin var väldigt duktig i skolan och hon kunde läsa redan när hon var fem år. Hon svarade alltid rätt på alla frågor som fröken ställde och svaren kom alltid på rim. Hon älskade att skriva på rim och började skriva dikter. De handlade oftast om inre känslor, kärlek och döden.

I sin ungdom kom Karin på att hon gillade tjejer. Denna insikt kom som en chock för henne och hon lovade sig själv att aldrig berätta detta för någon.
När hon är 20 år bestämmer hon sig för att berätta om sin sexuella läggning för sin mamma. Mamman tar beskedet positivt trots deras trasiga relation. 
Hon vill bara att dottern ska vara lycklig och på vilket sätt spelar ingen roll.

Hon utbildade sig till lärare. Men det det blev bara en kort period i hennes liv som lärare för skrivandet tog allt mer tid. Karin började intressera sig för polititska åsikter och skrev ut många artiklar i tidningen. Den mest kända tidskriften var Carté där hon bla skrev om religion, psykologi och kvinnoförtryck. Hon var även med och startade upp tidskriften Spektrum. Under tjugotalet skrev hon bara diktsmlingar. Senare på trettiotalet gav hon ut fem romaner. Den mest kända  romanen var Kallocain.

Karin B ville inte vara annorlunda så hon kämpade hårt med att förtränga sina känslor. Hon började läsa om buddismen och mediterade för att få kontroll på känslor och begär. Hon dejtade även flera män och gifte sig senare med en medarbetare. Men hennes känslor för kvinnor gick inte att få bukt med, utan hon fortsatte att skriva kärleksdikter till den "förbjudna kärleken".

År 1932 åkte Karin till Berlin för att få hjälp med att må bättre. Hennes äktenskap var dåligt och det var meningen att mannen skulle ha följt med, men fick förhinder. Hon började gå hos en känd psykolog som fick Karin att acceptera den hon var. Resultatet av behandlingen blev inte som paret hade tänkt sig. Det slutade med att hon blev kär i en halvjudinna i Tyskland. De flyttade ihop och Karin kände sig helt plötsligt hel. 

Hon började skriva många ljusa fina dikter om kärleken. Men lyckan blev inte som hon hade tänkt sig. Karin känner att skrivandet inte blir lika roligt och hemmet blir som ett fängelse. Hon börjar tänka på sin väninna i Alingsås och söker upp henne. Mötet med denna kvinna blir till en stor förälskelse. Karin känner sig hel igen och tror att hon kan bli hennes räddning ur det andra förhållandet. Men lyckan går i krasch för väninnan är döende i cancer. 

År 1941 tar Karin Boye en giftflaska med sig och beger sig till strandens utsiktsberg. Där bestämmer hon sig för att avsluta sitt olyckliga liv.

Karins livshistoria tycker jag var mycket tragisk. Att behöva leva med en sån hemlighet så länge måste ha varit svårt. när hon väl finner sin lycka och känner sig hel igen slutar allt med ett självmord.               
    

Vilhelm Moberg av Henrik


Hej bloggen, idag ska jag berätta vad jag har lärt mig om den svenska författaren Vilhelm Moberg.

Vilhelm Moberg är en svensk författare som levde mellan 1898 och 1973. Han var en av 7 barn i familjen. Han är uppvuxen i Småland och bodde i hans mors barndomshem när han var barn. Redan som barn hade Vilhelm ett intresse för att läsa och skriva och som 13-åring blev han för första gången publicerad. Han deltog då i en ungdomstidnings novelltävling. Dock kom han endast på 18:e plats men fick ändå ett diplom + en affisch!

Som 21-åring fick han sitt första riktiga jobb, som volontär på Vadstena Länstidning. Han flyttade sedan runt på olika tidningar tills han stannade på Vadstena Länstidning än en gång. Då träffade han Margareta Törnqvist som senare skulle bli hans fru och de gifte sig i Vadstena klosterkyrka.

Vilhelms första verk fick hård kritik men folket tyckte om hans dramatik, hans första pjäs hette Hjonelag skall med böneman byggas. Han fortsatte dock med sina romaner och lyckades senare i livet. Han skrev t ex en trilogi , Sänkt sedebetyg, Sömnlös och Giv oss jorden. Denna trilogi handlar om Knut Toring som jobbar som redaktör, gift och 2 barn precis som i Mobergs egna liv.

Sedan släpptes Mobergs mest kända verk Utvandrarserien. Den handlar om en småländsk familj som flyttar till USA. Återigen knyter Vilhelm ihop sitt egna liv med hans verk genom smålandsfamiljen. Detta är kanske inget jättestort men jag tycker ändå att han sammanknyter det till sitt egna liv för att göra det hela mer personligt. Tidigare i Mobergs liv hade han själv tänkt emigrera till USA.

Jag har fastnat för hur han knyter an sina verk till sitt egna liv, jag tycker det blir mer intressant och roligare på något vis. Jag vet inte varför men det är en liten grej som lyfter hans verk enligt mig. Jag har själv inte läst någon av hans böcker men har läst kortfattade analyser och redovisningar samt läst om hur han levde som en ung man och om hur han blir missnöjd med sin situation och vill flytta tillbaka till sin hemstad. Han gör det aldrig själv men han skriver istället om det i sin bok om Knut Toring.
Harry Martinson

Harry Edmund Martinson som hans fulla namn lyder föddes den 6 maj 1904 i Jämshög någonstans i Blekinge. 11 februari 1978 dog han en helt naturlig död i Stockholm där han bodde under sina sista år i livet. Han var en svensk författare som 1974 tog mot Nobels litteraturpris, priset delade han med Eyvind Johnson. Hans första verk var dikten “Sanningssökare” som han 1927 publicerad i tidningen Arbetaren. 1929 medverkade han i antologin Fem unga och senare samma år publicerade han sin allra första diktsamling som hette Spökskepp. Men han slog aldrig riktigt igenom med dessa dikter. Det skulle han göra med senare verk.

Harry hade en ganska tuff uppväxt då hans pappa avled i lungtuberkulos 1910 och när hans mamma 1911 emigrerade var den hemska, föräldralösa uppväxten ett faktum. Hans mamma lämnade honom alltså ensam i Sverige utan någon som helst nära släkting som skulle kunna ta hand om honom. När Harry hittades på gatan några dagar efter att mamman hade åkt så såg han inte bra ut. Men han blev intagen på barnhem och ackorderades sedan ut som fosterbarn. Harry spenderade tid på olika barnhem runt om i landet; till exempel i Göteborg och Skeppsgossegården i Karlskrona. Vid 17 års ålder gick han ut till sjöss och seglade jorden runt. Under denna tid läste han mycket böcker och det är egentligen så han började skriva sina egna böcker och dikter. Men på grund av en lungsjukdom fick han gå i land för alltid för hans plan var att dö till sjöss.

Harry var gift med Moa Martinson mellan 1929 och 1941 och med Ingrid Lindcrantz från 1942 ända tills han dog. Under hans giftermål med Moa var han mest produktiv med att skriva böcker som dock publicerades flera år senare. Men han slog igenom med diktsamlingen Nomad 1931. En av hans mest kända verk är Nässlorna Blomma som publicerades 1935. Nässlorna Blomma handlar om ett oönskat barn på resa genom Sverige och många tror att det är en historia om Harry själv.

Jag har själv aldrig läst något som Harry har skrivit, men jag kan tänka mig att att hans böcker och dikter väcker många känslor hos läsaren. Det är han också känd för. Det jag verkligen fastnade för hos Harry var hans enorma vilja att fortsätta, att han aldrig gav upp.

Så, Harry var en väldigt speciell och unik person. Han blev lämnad av sina föräldrar när han var endast sex år. Han reste jorden runt på en båt och ville dö till sjöss. Det var hans plan i livet, men han drabbades av en lungsjukdom och fick gå i land för alltid. Eftersom han hade läst mycket böcker bestämde han sig att börja skriva och det  gick ju bra för honom. Han fick ju liksom Nobelpriset 1974. Så där ser man, livet blir inte alltid som man vill, men man måste göra det bästa av situationen. Det gjorde Harry i alla fall.



av Ivo Kuijpers 9c

söndag 24 maj 2015



Esaias Tegnér

Hejsan bloggen idag hade jag tänkt att skriva ett litet inlägg om Esaias Tegnér!

Esaias var en svensk visförfattare som föddes i Kyrkerud här i Säffle den 13 December 1782. Han föddes i en familj där hans pappa var kyrkoherde och hans mamma var dotter till en kyrkoherde. 

Han var under sin livstid den allra största diktförfattaren av alla och han skrev dina dikter på ett sådant sätt så att man tydligt kan känna igen hans verk. Han skrev ofta mycket om fosterlandet och skrev om det på ett väldigt positivt sätt då han tycktes älska Sverige.

Han skrev sina dikter på ett ganska optimistiskt sätt då han ofta menade att det var bättre att ibland göra dumma saker än att inte göra något alls. Man kan tydligt se en stark vilja för just detta i många av hans dikter. På det här sättet skrev han framför allt under sina yngre år sim diktare.

Han skrev på ett ganska gammalmodigt sätt redan då och han ville väcka känslor och tankar hos dem som läste hans dikter. Ett exempel på detta är dikten Svea som handlar om hur Ryssland erövrade Finland så då tillhörde Sverige. Han ville då väcka sinnet hos många svenskar och få dem att inse att det kanske hade varigt bättre att göra något dåligt än att inte göra något alls för att hindra Ryssarnas intrång.

En annan känd dikt är Frithiofs saga som kom att bli älskad av näst intill hela Sverige. Dikten är skriven på vers och handlar om Frithiof som är kär i kungadottern Ingeborg vars två bröder försöker att hindra honom från att gifta sig med henne, då Frithiof endast är en bondson. Denna berättelse utspelar sig i det gamla Norden på vikingatiden. Även i denna dikt kan man tydligt se de typiska Esaias-dragen då det även i denna dikt handlar om att det det är bättre att göra något åt saken då det är något som hindrar en istället för att låta saker och ting vara. Den är också ganska konservativ då den utspelar sig på vikingatiden ,vilket också är ett tydligt tecken på att det är Tegnér som skrivit den, samt att den också utspelar sig i Sverige under en tid som Svenskarna var ett välkänt folk i Europa.

Han gillade även att koppla in religion i sina dikter vilket han gör i Frithiofs saga då han koppar in de fornnordiska gudarna på sina håll i dikten. Kristendomen skrev han också en del om eftersom han själv var en troende kristen och han skrev ofta fina och positiva saker om framför allt kristna män när dom förekom i hans dikter.

Jag gillar Esaias sätt att skriva och tycker att han verkar ha varit en oftast mycket glad och optimistisk person som skrev dikter som faktiskt till med lockar mig att läsa även om jag inte är för just den genren. Jag gillar Esaias positiva skrivande och hur han uppmanar människor till att våga göra vad de känner för. Hans staka personlighet  gör också att hans dikter tydligt är skrivna efter ljust hans egna tankar och idéer och inte efter vad andra tyckte och tänkte runt omkring. Han verkar ha vrit en riktigt härlig snubbe under hans 63 år.

Som lite curiosa kan jag snabbt nämna att min mormor och morfar tros ha ett av Esaias gamla skrivbord hemma som funnits i släkten under många år. Ganska häftigt om man tänker få hur stor han var under sin tid och att det är såpass bra bevarat efter så många år! / Oscar Säily Jonsson 9c

Pär Lagerkvist av Linnéa

Pär Lagerkvist föddes den 23 maj 1891 i Växjö. Pärs far som var bangårdsförman vid järnvägen gjorde att Pär växte upp vid stationens bullriga miljö.
Även om Pär växte upp vid en bullrig miljö innehöll hans hem ändå en trygghet och ro. Pärs föräldrar var djupt religiösa och berättade själv att Bibeln och Psalmboken var de enda böckerna som fanns i hans barndomshem. Redan som tonåring tvivlade Pär på Kristendomen och blev istället inspirerad av tidens tankar om socialism samt vetenskapens snabba utvecklingar.

Pär gick i skola i Växjö och tog studenten 1910. Efter sina skolår ägnade sig Pär åt att med tiden utveckla ett ovanligt rikt författarskap, som inkluderade dikter, romaner, noveller och skådespel. Pär var även en samhällsdebattör.

Pär återkom ständigt till de frågor han ställt (som ung):
- Varför lever vi?
- Hur ska vi förstå den världen vi lever i?
- Vad betyder döden?
- Varför svarar inte gud?

Pär Lagerkvist var en av de första svenska modernitiska diktarna. Det kunde man se i hans diktsamling Ångest. Dikten skrev han under första världskriget, dessa hemska rädslor och under det oroliga läget världen var i, framkallade ångest hos många människor. Pär, som redan var medfödd med ångest, gick dessutom genom en personlig kris vid denna tid.
Diktsamlingen, som var hans första kom ut 1916. Dikterna är fyllda av starka och mörka känslor.

Det är fel att tro att Pär Lagerkvist bara skrev ångestfyllda och meningslösa diktningar i livet. Han har även gett prov på många andra sidor. Som stilla lycka, kärlek, mänsklig gemenskap osv.
En av dessa dikter börjar såhär:
Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över träden, över markens hus.

Denna dikt kommer ur boken Kaos och publicerades 1919. Kaos består även av 3 delar, bla. en pjäs som heter Himlens Hemlighet och Den fordringsfulla gästen som är en prosatext och dikten I stället för en tro + andra dikter.

Pär Lagerkvist var även gift med danskan Karen Sörenson under några år. De fick dottern Elin Lagerkvist (1918-2009). Efter deras skilsmässa gifte han om sig 1925 med Elin, kallad Elaine, född Hallberg (1891-1967). I andra äktenskapet blev han far till Bengt Lagerkvist och Ulf Lagerkvist.

Pär Lagerkvist dog 1974, 83 år gammal.

Jag ser Pär Lagerkvist som en bra författare. Jag har läst själva dikten Ångest och tyckte den var bra. Jag skulle absolut kunna läsa resten av hans diktsamlingar och böcker.
Hans sätt att skriva är inte svårbegripligt och komplicerande - i varje fall inte till ytan. Lagerkvists poesi kännetecknar jag som uttrycksfullhet. Ofta är Lagerkvists poesi enkel och innerlig, han skriver t.ex. om enkla människor fast dikten själv har en fast tro. Nästan all hans poesi innehåller grubbel över tillvarons mening och om gud finns.
Han gör så man får tydliga bilder fulla av liv och närhet även om det är hemska handlingar. Man ser sig lätt in i bilden av hans poesi eller text.

Det som jag uppfattar av det lilla jag läst om i romanen Gäst från verkligheten som handlar om en ängslig orolig pojke är att han kunde skriva för negativt, även om han var positivt ibland blev det för mycket.