Karin Boye av Nathaile

Karin Boye föddes i Göteborg på 1900- talet. Hon var en mycket lugn tjej som älskade att sitta på sin pappas kontor och läsa böcker. Hennes föräldrar var ganska så rika. Pappa Fritz var ingenjör. Han var en ganska så tyst och tillbakadragen man. Mamma Signe var tvärtemot. Hon var en glad och bestämd dam. Karin tyckte om att vara med sin pappa, för han satt oftast på sitt kontor och läste. Hon var däremot lite rädd för sin mamma och undvek henne så mycket hon kunde.

 Karin var väldigt duktig i skolan och hon kunde läsa redan när hon var fem år. Hon svarade alltid rätt på alla frågor som fröken ställde och svaren kom alltid på rim. Hon älskade att skriva på rim och började skriva dikter. De handlade oftast om inre känslor, kärlek och döden.

I sin ungdom kom Karin på att hon gillade tjejer. Denna insikt kom som en chock för henne och hon lovade sig själv att aldrig berätta detta för någon.
När hon är 20 år bestämmer hon sig för att berätta om sin sexuella läggning för sin mamma. Mamman tar beskedet positivt trots deras trasiga relation. 
Hon vill bara att dottern ska vara lycklig och på vilket sätt spelar ingen roll.

Hon utbildade sig till lärare. Men det det blev bara en kort period i hennes liv som lärare för skrivandet tog allt mer tid. Karin började intressera sig för polititska åsikter och skrev ut många artiklar i tidningen. Den mest kända tidskriften var Carté där hon bla skrev om religion, psykologi och kvinnoförtryck. Hon var även med och startade upp tidskriften Spektrum. Under tjugotalet skrev hon bara diktsmlingar. Senare på trettiotalet gav hon ut fem romaner. Den mest kända  romanen var Kallocain.

Karin B ville inte vara annorlunda så hon kämpade hårt med att förtränga sina känslor. Hon började läsa om buddismen och mediterade för att få kontroll på känslor och begär. Hon dejtade även flera män och gifte sig senare med en medarbetare. Men hennes känslor för kvinnor gick inte att få bukt med, utan hon fortsatte att skriva kärleksdikter till den "förbjudna kärleken".

År 1932 åkte Karin till Berlin för att få hjälp med att må bättre. Hennes äktenskap var dåligt och det var meningen att mannen skulle ha följt med, men fick förhinder. Hon började gå hos en känd psykolog som fick Karin att acceptera den hon var. Resultatet av behandlingen blev inte som paret hade tänkt sig. Det slutade med att hon blev kär i en halvjudinna i Tyskland. De flyttade ihop och Karin kände sig helt plötsligt hel. 

Hon började skriva många ljusa fina dikter om kärleken. Men lyckan blev inte som hon hade tänkt sig. Karin känner att skrivandet inte blir lika roligt och hemmet blir som ett fängelse. Hon börjar tänka på sin väninna i Alingsås och söker upp henne. Mötet med denna kvinna blir till en stor förälskelse. Karin känner sig hel igen och tror att hon kan bli hennes räddning ur det andra förhållandet. Men lyckan går i krasch för väninnan är döende i cancer. 

År 1941 tar Karin Boye en giftflaska med sig och beger sig till strandens utsiktsberg. Där bestämmer hon sig för att avsluta sitt olyckliga liv.

Karins livshistoria tycker jag var mycket tragisk. Att behöva leva med en sån hemlighet så länge måste ha varit svårt. när hon väl finner sin lycka och känner sig hel igen slutar allt med ett självmord.