Så börjar en av Karin Boyes kända dikter. Men vem var hon egentligen, den där Karin Boye?
Karin Boye var flickan som hellre satt inne och läste böcker istället för att vara ute och leka med sina yngre bröder. Hon var flickan som kunde läsa vid fem års ålder. Det var hon som redan kunde alla svaren i skolan och dessutom kunde hon dem på rim. Det var hon som begick självmord vid ynka 40 år. Trots detta hann Karin med fyra diktsamlingar och fem romaner under sitt korta liv.
Vad var det som gjorde henne så känd? Vilka är hennes verk?
År 1922 var året Karin debuterade med sin diktsamling Moln. Efter den följde diktsamlingar så som Härdarna och För trädets skull. I hennes dikter går verkligheten samman med drömmen och hon slits med en ovisshet om vilken väg hon ska välja.
Redan som liten kände sig Karin annorlunda - hon gillade tjejer, hon hade ångest och hon ville bli frisk och normal. Därför gjorde Karin olika psykoanalyser och hon åkte även till Berlin. I Berlin fick hon se hur den nazistiska ideologin växte fram på nära håll. Det kom att bli grund till hennes mest kända roman - Kallocain. Det är en spännande bok som innehåller kritik mot ideologier så som nazism och kommunism. Den handlar om den mardrömslikande tillvaron i ett totalitärt samhälle där huvudpersonen har uppfunnit en sanningsdrog.
Men vad hände mer i Berlin då?
I Berlin träffade Karin en judisk kvinna. De åkte tillbaka till Sverige, men väl där fungerade inte förhållandet så bra. I början var Karin lycklig, men det gick snabbt över.
Var det ingenting som kunde göra henne lycklig?
Jo, det fanns en person, en gammal väninna i Alingsås. En gammal kärlek flammade upp till liv. Karin skulle kunna bli hel och fri. Men när väninnan håller på att dö i cancer kommer självmordstankarna som funnits där ända sen hon var liten.
1941 tog Karin Boye sitt liv, endast 41 år gammal. Nu var hon äntligen fri från sin ångest och fri från känslan att vara annorlunda.
"Lyssnar jag, hör jag livet fly
ständigt snabbare nu.
De lugna stegen bakom -
död, det är du.
Förr var du långt borta -
jag höll dig alltför kär.
Nu, när jag inte längtar längre,
nu, är du här."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar