Karin Boye var en otrolig person. Hon hann med massor under sin livstid. Hon lärde sig läsa tidigt, i skolan svarade hon på alla frågor i rim, samt debuterade som författare vid en ålder av 22 år. Hon var även lesbisk, trots att det enligt svensk lag var förbjudet, till slut tog hon sitt eget liv ute i skogen, endast 41 år gammal.
Jag känner igen mig mycket i Karins liv. Jag tror att Karin ganska tidigt kände att hon var annorlunda, när hon var mindre höll hon sig gärna för sig själv och läste böcker. Det kan jag också känna igen mig i. Ibland kan jag också känna mig annorlunda och deppig, men ibland kan det kännas hur bra som helst, vad jag har förstått var Karin Boyes liv likadant.
Karin blev ju också kär första gången väldigt tidigt, i en tjej! Jag tror hon ganska snabbt förstod att det inte var normalt (vilket det inte var på den tiden) och kände sig då ännu mer utanför och konstig. Såklart mår man inte bra och då började hon skriva texter och dikter. Det gjorde jag också när jag mådde som sämst.
En dikt som tilltalar mig mycket och som är väldigt känd är "Ja visst gör det ont". Den tycker jag handlar mycket om att det kan göra ont att växa upp men sedan väntar en underbar tid.
Karin har också skrivit en välkänd bok som heter Kallocain. Kallocain handlar om en person som som uppfinner en sanningsdrog, har man tagit den drogen kan man inte ljuga. Denna boken skrev Karin som en protest mot det som hände i Tyskland runt 40-talet. Detta visar att hon också vågade vara sig själv och stå för det hon tyckte.
Men till slut blev det för mycket för henne. Hon gick ut i skogen och försvann. Några dagar senare hittade man henne med en giftflaska bredvid. Karin Boye blev 41 år.
"Ja visst gör det ont när knoppar brister,
varför skulle annars våren tveka?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar