Moa Martinsson av Agnes

Helga Maria, som sedan kom att kallas Moa Martinson, föddes 1890 i Östergötland. Hennes mamma var piga och Helga växte upp utan hennes pappa som ansågs var av “fin” släkt. Helga växte upp under dåliga ekonomiska förhållanden. Hon gick ut skolan med klassens högsta betyg, men ändå var det inte hon som fick studera vidare, utan stadens rikemansson.

Så småningom gifter sig Helga och får snabbt 5 söner. Mannen använder sina pengar på sprit och Helga upplever än en gång fattigdomens ondska. En dag hittas två av hennes söner döda, sorgen blir mycket för sönernas pappa som så småningom begår självmord. Helga börjar skriva för att bearbeta sin sorg. Hennes första bok är pigmamma, men den ges inte ut förens flera år senare. Redan här kan man uttyda den enorma psykiska styrka denna kvinna hade.

Några år passerar och Helga möter Harry. De gifter sig inom kort och Helga byter namn till Moa, som en omstart. Det är under detta namnet som hon sedan ger ut sina böcker . Harry har en hemsk barndom som han inte vill minnas, men tack vare Moas envishet lyckas hon hjälpa honom att skriva om detta, som tillslut resulterar i hans två bästa böcker. Elva år senare går dock även detta äktenskap i kras.

De flesta utav Moas böcker bygger på egna upplevelser. Hon skriver mycket om den tappra, flitiga och ansvarsmedvetna kvinnan. Hon skildrade mycket av hennes fattiga barndom och kvinnornas utsatthet i hennes böcker. Många kvinnor kände igen sig i hennes böcker, vilket gjorde henne mycket populär. Hennes mest kända bok är “mor gifter sig” som är en del utav en triologi. Jag har läst ett utdrag ur denna bok, vilket kändes som att kastas tillbaka till 1900-talets verklighet. Hennes berättarstil är mycket nära talspråket och Moa skriver främst romaner.

Moa var engagerad även politiskt sett, hon skrev ett stort antal debattartiklar, framförallt om kvinnornas situation. Hon gick även med på hennes förste mans politiska möten, och männen lyssnade till henne även om hon var kvinna, de ansåg att hon faktiskt hade vettiga saker att säga trots allt.

Jag själv har aldrig läst någon hel bok av Moa, men jag har reagerat mycket positivt på hennes enorma vilja och kämparglöd. Jag har fastnat för hennes envishet och styrka. Hon visade gång på gång för männen att kvinnor faktiskt också har en röst som borde bli hörd och behandlad likvärdig. 1964 avled Moa. Hennes vilja att kämpa för hennes åsikter och psykiska styrka är något som alla borde lära sig att ta efter än idag, drygt 50 år senare.