‘’Det är vackrast när det skymmer. All den kärlek himmeln rymmer ligger samlad i ett dunkelt ljus över träden, över markens hus.‘’
Vem skulle kunna tro att en sådan vacker text om ljushet i livet var skriven av en man med djup ångest? Pär Lagerkvist är mannen som ligger bakom den texten, som är ett utdrag ur Kaos. Lagerkvist föddes 1891 i Växjö, Småland och dog 11 juli 1974. Han blev alltså 82 år gammal. Han växte upp i en väldigt religös familj och han sa själv att de böcker som fanns i hans hem var oftast psalmer och/eller biblar. Det ironiska med detta var att Pär själv tvivlade på kristendomen och religioner över huvudtaget redan som tonåring. Han hade tidigt tankar om socialismen och den snabba vetenskapens utveckling.1912 debuterade han med diktsamlingen Ångest. Förutom dikter skrev han även romaner, dramatik och även artiklar om konstverk.
Pär Lagerkvist var som sagt en man som levde med grov ångest och därför reflekterades det ofta i hans skrivande. Ganska tydligt framgår hans svårigheter i hans första diktsamling som han döpte till Ångest (han gick rakt på sak iallafall..). Diktsamlingen inleds med orden; ‘’Ångest, ångest är min arvdel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.’’ Dikten skrevs under första världskrigets, visst var ångesten på hög nivå hos alla men Pär skrev kontinuerligt om ångest och dessutom hade han medfödd ångest.
Personligen har jag inte läst något av hans verk, olyckligtvis, men fastnade för honom som person och allt som skrevs om honom. Det jag föll för som mest var hur var väldigt engagerad i samhället och vad som hände runt honom. Han tog för sig och sa som han tyckte och hade sin ställning mot facism och nazism under WW1. Vilket i mina ögon är väldigt modigt gjort av honom, för p.g.a hans ställning blev han uppskriven på tyskarnas dödslista. Självklart lönade sig detta för Lagerkvist då han blev invald i Svenska Akademin 1940 och fick Nobelpriset i litteratur 1951.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar